Veckans energier – det autentiska jaget

Go’kväll!

Den här veckan så pockar energierna på oss, att rensa inombords, ta bort ev masker som vi kan bära – allt för att passa in i t.ex samhället.

Vi kan även bära andra masker, som en överlevnadsstrategi och för att skydda vårt hjärta. Ofta är den blockeringen odlad i barndomen. Intryckt i ryggmärgen och orsakar ett mönster/beteende som inte gynnar oss.

Hur länge ska man leva på barndomens trauman och varför? Varför tror man på att omgivningen hade rätt och vad är det som gör att vi fortsätter att leva efter de mönster som våra föräldrar hade eller den som orsakat blockeringen? Varför leva i det förgångna när man kan njuta av nuet, livet, kärleken? Varför hindrar man sig själv från att leva fullt ut? Allt handlar om rädslor, lika bra att inte släppa in nån eller ändra nåt beteende, för då gör det inte lika ont när det ev blir tokigt.

Ja det är tuffa frågor och dom är inte helt lätta att lösa upp men det går! Man behöver gå in i känslorna och lösa upp barnets rädsla och blockering – det som påverkar vårt liv idag. Ni som känner mig vet att jag älskar hypnosen, den är fantastisk att använda som ett hjälpmedel.

Man kan även dölja sitt rätta jag genom att inte säga vad man tycker och tänker. Det kan vara obehagligt att stå upp för sig själv.

Det kan även vara så enkelt som att man inte vill eller orkar berätta hur man egentligen mår när någon frågar en.

Vi vill inte vara begränsade längre, varken utav samhället, rädslor, eller det berömda ”tänk om”. Vi är levande, unika personligheter som har hjärtan och förtjänar endast det bästa! Vad är bäst för dig? Vad är din rädsla (om du har någon)? Varför tycker du att du inte kan ta plats? Varför kan du inte ge dig hän? Varför går alla andra före dig själv? Varför vågar du inte öppna upp ditt hjärta?

Varför vågar man inte leva? Vill man leva begränsat i flera år till? Vad missar man då, kanske?

Vad är det som gör så ont inombords? Vem är det som hindrar dig? Och vad är det värsta som kan hända? Det värsta har ju redan hänt, för länge sen (oftast).

Jag dömer ingen, jag har gått igenom en hel del själv och jag tycker att det är ett ständigt jobb men det är spännande att se vart det leder mig. Samtidigt som det är skitjobbigt och ibland skjuter jag upp det för det kan göra för ont och det är helt ok. Bara man inte trycker in det igen och inte tar tag i det, då är man i samma hjulspår som innan igen. Ibland kan man tycka att det är den lättaste vägen men det enda som händer är att den inre läkningen skjuts på framtiden och finns kvar och pockar på ändå. Med tankar, negativa känslor och beteenden.

Jag är för livet, jag tycker att livet är till för att levas och njutas. Vi har fått det av en anledning, vårda det på ditt sätt så du mår bra!

Det blev ett långt inlägg men viktigt för mig. Och jag vet att ni är många som är fantastiskt duktiga på att ta ansvar över ert mående, fortsätt så! Men om det är någon frågeställning som pockar på här i texten, gå inåt och ta hand om den känslan. Ha en härlig vecka!

Kram Madde♥️